ärla

Inherited from Old Norse ertla, diminutive of Old Norse arta, from Proto-Germanic *artǭ, whence also Swedish årta. Compare Norwegian Nynorsk erle, Faroese erla, Icelandic erla

• IPA^(key): /ˈɛːrˌla/

ärla c

1. a wagtail
2. alternative spelling of arla (“early [morning]”)
   • 1649, Jacobus Petri Chronander, Bele-Snack, Eller Een Ny Comœdia, page 25:

     Hon är tigh bättre än Guld och Pärla,
     Sitt hws achtar hon ärla och särla.

     She is better than Gold and Pearl,
     She attends to her house early and late.

• ärla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)

• lära