äventyra

Swedish

Etymology

äventyr +‎ -a

Verb

äventyra (present äventyrar, preterite äventyrade, supine äventyrat, imperative äventyra)

  1. jeopardize

Conjugation

Conjugation of äventyra (weak)
active passive
infinitive äventyra äventyras
supine äventyrat äventyrats
imperative äventyra —
imper. plural1 äventyren —
present past present past
indicative äventyrar äventyrade äventyras äventyrades
ind. plural1 äventyra äventyrade äventyras äventyrades
subjunctive2 äventyre äventyrade äventyres äventyrades
present participle äventyrande
past participle äventyrad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.