ångra

See also: angra

Swedish

Etymology

From Old Norse angra (to annoy", "grieve", "vex), from angr (injury", "harm", "grief). Compare Norwegian Bokmål anger and English anger.

Pronunciation

  • Audio:(file)

Verb

ångra (present ångrar, preterite ångrade, supine ångrat, imperative ångra)

  1. to regret
    • 1917, Bibeln, Jeremia 4:28
      Därför sörjer jorden, och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt, därför att jag så har talat och beslutit och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.
      For this shall the earth mourn, and the heavens above be black; because I have spoken it, I have purposed it, and will not repent, neither will I turn back from it. (KJV)
  2. to undo

Conjugation

Conjugation of ångra (weak)
active passive
infinitive ångra ångras
supine ångrat ångrats
imperative ångra
imper. plural1 ångren
present past present past
indicative ångrar ångrade ångras ångrades
ind. plural1 ångra ångrade ångras ångrades
subjunctive2 ångre ångrade ångres ångrades
present participle ångrande
past participle ångrad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

Anagrams