årgång

Swedish

Etymology

år +‎ gång, cognate with German Jahrgang

Noun

årgång c

  1. a year (of a publication), a volume
  2. vintage, a (harvest) year (of a wine)
  3. a model year (of an automobile)
  4. a class, a year (of students)

Declension

Declension of årgång
nominative genitive
singular indefinite årgång årgångs
definite årgången årgångens
plural indefinite årgångar årgångars
definite årgångarna årgångarnas
  • årgångsvin

Further reading