återfå

Swedish

Etymology

From Old Swedish ater fa, equivalent to åter (“back”) +‎ få (“to get”).

Verb

återfå (present återfår, preterite återfick, supine återfått, imperative återfå)

  1. to regain; to get back
    Han återfick sitt pass
    He got his passport back
    Han har återfått medvetandet
    He has regained consciousness

Usage notes

The modern past participle is återfådd. Återfången is archaic.

Conjugation

Conjugation of återfå (strong)
active passive
infinitive återfå återfås
supine återfått återfåtts
imperative återfå —
imper. plural1 återfån —
present past present past
indicative återfår återfick återfås återficks
ind. plural1 återfå återfingo återfås återfingos
subjunctive2 återfå återfinge återfås återfinges
present participle återfående
past participle återfådd, återfången

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.