återfalla

Swedish

Etymology

åter +‎ falla

Verb

återfalla (present återfaller, preterite återföll, supine återfallit, imperative återfall)

  1. relapse
    återfalla i brott
    relapse into crime
  2. rest, fall on
    ansvaret återfaller på henne
    the responsibility falls on her

Conjugation

Conjugation of återfalla (class 7 strong)
active passive
infinitive återfalla —
supine återfallit —
imperative återfall —
imper. plural1 återfallen —
present past present past
indicative återfaller återföll — —
ind. plural1 återfalla återföllo — —
subjunctive2 återfalle återfölle — —
present participle återfallande
past participle återfallen

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.