återfinna

Swedish

Etymology

åter +‎ finna

Verb

återfinna (present återfinner, preterite återfann, supine återfunnit, imperative återfinn)

  1. to refind, to find (something that was lost)
    • 1999 November 17, 1973 års bibelkommission, “Lukasevangeliet 15:24”, in Bibel 2000‎[1], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 10 May 2025:
      Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.
      My son was dead, and is alive again; he was lost, and is found.

Conjugation

Conjugation of återfinna (class 3 strong)
active passive
infinitive återfinna återfinnas
supine återfunnit återfunnits
imperative återfinn —
imper. plural1 återfinnen —
present past present past
indicative återfinner återfann återfinns, återfinnes återfanns
ind. plural1 återfinna återfunno återfinnas återfunnos
subjunctive2 återfinne återfunne återfinnes återfunnes
present participle återfinnande
past participle återfunnen

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.