återinföra

Swedish

Etymology

åter +‎ införa

Verb

återinföra (present återinför, preterite återinförde, supine återinfört, imperative återinför)

  1. reinstate, reintroduce

Conjugation

Conjugation of återinföra (weak)
active passive
infinitive återinföra återinföras
supine återinfört återinförts
imperative återinför —
imper. plural1 återinfören —
present past present past
indicative återinför återinförde återinförs, återinföres återinfördes
ind. plural1 återinföra återinförde återinföras återinfördes
subjunctive2 återinföre återinförde återinföres återinfördes
present participle återinförande
past participle återinförd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.