överenskomma

Swedish

Etymology

From överens +‎ komma.

Verb

överenskomma (present överenskommer, preterite överenskom, supine överenskommit, imperative överenskom)

  1. rare form of komma överens; to agree

Conjugation

Conjugation of överenskomma (class 4 strong)
active passive
infinitive överenskomma överenskommas
supine överenskommit överenskommits
imperative överenskom —
imper. plural1 överenskommen —
present past present past
indicative överenskommer överenskom överenskoms, överenskommes överenskoms
ind. plural1 överenskomma överenskommo överenskommas överenskommos
subjunctive2 överenskomme överenskomme överenskommes överenskommes
present participle överenskommande
past participle överenskommen

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.