överfalla

Swedish

Etymology

By surface analysis, över +‎ falla. Cognate of German überfallen, Dutch overvallen, and English overfall.

Verb

överfalla (present överfaller, preterite överföll, supine överfallit, imperative överfall)

  1. set upon, attack

Conjugation

Conjugation of överfalla (class 7 strong)
active passive
infinitive överfalla överfallas
supine överfallit överfallits
imperative överfall —
imper. plural1 överfallen —
present past present past
indicative överfaller överföll överfalls, överfalles överfölls
ind. plural1 överfalla överföllo överfallas överföllos
subjunctive2 överfalle överfölle överfalles överfölles
present participle överfallande
past participle överfallen

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.