överlappa

See also: overlappa

Swedish

Etymology

Partial calque of English overlap, from över (“over”) +‎ English lap +‎ -a. First attested in 1897.

Verb

överlappa (present överlappar, preterite överlappade, supine överlappat, imperative överlappa)

  1. to overlap

Conjugation

Conjugation of överlappa (weak)
active passive
infinitive överlappa överlappas
supine överlappat överlappats
imperative överlappa —
imper. plural1 överlappen —
present past present past
indicative överlappar överlappade överlappas överlappades
ind. plural1 överlappa överlappade överlappas överlappades
subjunctive2 överlappe överlappade överlappes överlappades
present participle överlappande
past participle överlappad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.