överta

See also: overta

Swedish

Etymology

From över- +‎ ta.

Verb

överta (present övertar, preterite övertog, supine övertagit, imperative överta)

  1. to take over

Conjugation

Conjugation of överta (class 6 strong)
active passive
infinitive överta övertas
supine övertagit övertagits
imperative överta —
imper. plural1 övertan —
present past present past
indicative övertar övertog övertas övertogs
ind. plural1 överta övertogo övertas övertogos
subjunctive2 överta övertoge övertas övertoges
present participle övertagande
past participle övertagen

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of övertaga (class 6 strong, somewhat dated)
active passive
infinitive övertaga övertagas
supine övertagit övertagits
imperative övertag —
imper. plural1 övertagen —
present past present past
indicative övertager övertog övertages övertogs
ind. plural1 övertaga övertogo övertagas övertogos
subjunctive2 övertage övertoge övertages övertoges
present participle övertagande
past participle övertagen

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.