ανακριτής
Greek
Noun
ανακριτής • (anakritís) m (plural ανακριτές, feminine ανακρίτρια)
Declension
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nominative | ανακριτής (anakritís) | ανακριτές (anakrités) |
| genitive | ανακριτή (anakrití) | ανακριτών (anakritón) |
| accusative | ανακριτή (anakrití) | ανακριτές (anakrités) |
| vocative | ανακριτή (anakrití) | ανακριτές (anakrités) |
Related terms
- see: ανακρίνω (anakríno, “to interrogate, to cross-examine”)