ανεπαλήθευτος
Greek
Adjective
ανεπαλήθευτος • (anepalítheftos) m (feminine ανεπαλήθευτη, neuter ανεπαλήθευτο)
Declension
| singular | plural | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| masculine | feminine | neuter | masculine | feminine | neuter | ||
| nominative | ανεπαλήθευτος (anepalítheftos) | ανεπαλήθευτη (anepalíthefti) | ανεπαλήθευτο (anepalíthefto) | ανεπαλήθευτοι (anepalítheftoi) | ανεπαλήθευτες (anepalítheftes) | ανεπαλήθευτα (anepalíthefta) | |
| genitive | ανεπαλήθευτου (anepalítheftou) | ανεπαλήθευτης (anepalítheftis) | ανεπαλήθευτου (anepalítheftou) | ανεπαλήθευτων (anepalíthefton) | ανεπαλήθευτων (anepalíthefton) | ανεπαλήθευτων (anepalíthefton) | |
| accusative | ανεπαλήθευτο (anepalíthefto) | ανεπαλήθευτη (anepalíthefti) | ανεπαλήθευτο (anepalíthefto) | ανεπαλήθευτους (anepalítheftous) | ανεπαλήθευτες (anepalítheftes) | ανεπαλήθευτα (anepalíthefta) | |
| vocative | ανεπαλήθευτε (anepalíthefte) | ανεπαλήθευτη (anepalíthefti) | ανεπαλήθευτο (anepalíthefto) | ανεπαλήθευτοι (anepalítheftoi) | ανεπαλήθευτες (anepalítheftes) | ανεπαλήθευτα (anepalíthefta) | |
Related terms
- επαληθεύω (epalithévo, “to verify”)