διαπραθέειν

Ancient Greek

Pronunciation

 

Verb

δῐᾰπρᾰθέειν • (dĭăprăthéein)

  1. Homeric form of δῐᾰπρᾰθεῖν (dĭăprătheîn)
    • 800 BCE – 600 BCE, Homer, Illiad 2.510-514:
      τεύχεσι λαμπόμενοι· δίχα δέ σφισιν ἥνδανε βουλή,
      ἠὲ διαπραθέειν ἢ ἄνδιχα πάντα δάσασθαι
      κτῆσιν ὅσην πτολίεθρον ἐπήρατον ἐντὸς ἔεργεν·
      οἳ δʼ οὔ πω πείθοντο, λόχῳ δʼ ὑπεθωρήσσοντο.
      τεῖχος μέν ῥʼ ἄλοχοί τε φίλαι καὶ νήπια τέκνα
      teúkhesi lampómenoi; díkha dé sphisin hḗndane boulḗ,
      ēè diaprathéein ḕ ándikha pánta dásasthai
      ktêsin hósēn ptolíethron epḗraton entòs éergen;
      hoì d oú pō peíthonto, lókhōi d hupethōrḗssonto.
      teîkhos mén rh álokhoí te phílai kaì nḗpia tékna
      (please add an English translation of this quotation)
      .

References