إفلاح
See also: افلاح
Arabic
Noun
إِفْلَاح • (ʔiflāḥ) m
- verbal noun of أَفْلَحَ (ʔaflaḥa) (form IV)
Declension
| singular | basic singular triptote | ||
|---|---|---|---|
| indefinite | definite | construct | |
| informal | إِفْلَاح ʔiflāḥ |
الْإِفْلَاح al-ʔiflāḥ |
إِفْلَاح ʔiflāḥ |
| nominative | إِفْلَاحٌ ʔiflāḥun |
الْإِفْلَاحُ al-ʔiflāḥu |
إِفْلَاحُ ʔiflāḥu |
| accusative | إِفْلَاحًا ʔiflāḥan |
الْإِفْلَاحَ al-ʔiflāḥa |
إِفْلَاحَ ʔiflāḥa |
| genitive | إِفْلَاحٍ ʔiflāḥin |
الْإِفْلَاحِ al-ʔiflāḥi |
إِفْلَاحِ ʔiflāḥi |