Reconstruction:Proto-Germanic/slautijǭ
Proto-Germanic
Alternative reconstructions
- *slautô[1]
Etymology
Unclear; compare Proto-West Germanic *slaut (“puddle”) and Proto-Slavic *sludъ (“rime”).[1]
Noun
*slautijǭ f
Inflection
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nominative | *slautijǭ | *slautijōniz |
| vocative | *slautijǭ | *slautijōniz |
| accusative | *slautijōnų | *slautijōnunz |
| genitive | *slautijōniz | *slautijōnǫ̂ |
| dative | *slautijōni | *slautijōmaz |
| instrumental | *slautijōnē | *slautijōmiz |
Descendants
- Proto-West Germanic: *slautijā
- Old English: *slīete, *slēte[2]
- Old Saxon: *slōtia
- Old High German: *slōza
- Middle High German: slôz m, slôze f (either from a byform *slautā or a back-formation from plural *slœzzen)
- Proto-Norse:
- Old Gutnish: sloita
- Gutnish: sloyta[3]
- Old Gutnish: sloita
References
- ↑ 1.0 1.1 Vladimir Orel (2003) “*slautōn”, in A Handbook of Germanic Etymology[1], Leiden, Boston: Brill, →ISBN, page 349
- ^ “slẹ̄t, n.(1).”, in MED Online, Ann Arbor, Mich.: University of Michigan, 2007.
- ^ Gustavson, Herbert (1940) “sloyta”, in Gutamålet: En Historisk-Deskriptiv Översikt (Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv; 42), volume I, Stockholm: P. A. Norstedt & Söner, page 232.