afsvärja
Swedish
Verb
afsvärja (present afsvärjer, preterite afsvor, supine afsvurit, imperative afsvärj)
- obsolete form of avsvära
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | afsvärja | — | ||
| supine | afsvurit | — | ||
| imperative | afsvärj | — | ||
| imper. plural1 | afsvärjen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | afsvärjer | afsvor | — | — |
| ind. plural1 | afsvärja | afsvuro | — | — |
| subjunctive2 | afsvärje | afsvure | — | — |
| present participle | afsvärjande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.