angöra
Swedish
Etymology
By surface analysis, an + göra.
Verb
angöra (present angör, preterite angjorde, supine angjort, imperative angör)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | angöra | angöras | ||
| supine | angjort | angjorts | ||
| imperative | angör | — | ||
| imper. plural1 | angören | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | angör | angjorde | angörs, angöres | angjordes |
| ind. plural1 | angöra | angjorde | angöras | angjordes |
| subjunctive2 | angöre | angjorde | angöres | angjordes |
| present participle | angörande | |||
| past participle | angjord | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
Further reading
- angöra in Svenska Akademiens ordböcker
- angöra in Svenskt nautiskt lexikon (1920)