anträffa

Swedish

Etymology

From German antreffen. See Dutch aantreffen, Danish antræffe.

Verb

anträffa (present anträffar, preterite anträffade, supine anträffat, imperative anträffa)

  1. to find (more or less by chance), to encounter
    Mannen anträffades död i sin lägenhet
    The man was found dead in his apartment

Conjugation

Conjugation of anträffa (weak)
active passive
infinitive anträffa anträffas
supine anträffat anträffats
imperative anträffa —
imper. plural1 anträffen —
present past present past
indicative anträffar anträffade anträffas anträffades
ind. plural1 anträffa anträffade anträffas anträffades
subjunctive2 anträffe anträffade anträffes anträffades
present participle anträffande
past participle anträffad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.