avstämma

Swedish

Verb

avstämma (present avstämmer, preterite avstämde, supine avstämt, imperative avstäm)

  1. alternative form of stämma av

Conjugation

Conjugation of avstämma (weak)
active passive
infinitive avstämma avstämmas
supine avstämt avstämts
imperative avstäm —
imper. plural1 avstämmen —
present past present past
indicative avstämmer avstämde avstäms, avstämmes avstämdes
ind. plural1 avstämma avstämde avstämmas avstämdes
subjunctive2 avstämme avstämde avstämmes avstämdes
present participle avstämmande
past participle avstämd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.