böckling
Swedish
Etymology
Borrowed from German Bückling. Cognate of Dutch bokking. (sense 2) perhaps from alteration of bög.
Noun
böckling c
- (countable, uncountable) buckling (salted and hot-smoked herring)
- (slang, derogatory) a homosexual male
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | böckling | böcklings |
| definite | böcklingen | böcklingens | |
| plural | indefinite | böcklingar | böcklingars |
| definite | böcklingarna | böcklingarnas |
See also
References
- böckling in Svensk ordbok (SO)
- böckling in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- böckling in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- Fula Ordboken
- böckling in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)