börkur

Icelandic

Etymology

From Old Norse bǫrkr, from Proto-Germanic *barkuz.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈpœr̥kʏr/
    Rhymes: -œr̥kʏr

Noun

börkur m (genitive singular barkar, nominative plural berkir)

  1. bark (of a tree)

Declension

Declension of börkur (masculine)
singular plural
indefinite definite indefinite definite
nominative börkur börkurinn berkir berkirnir
accusative börk börkinn berki berkina
dative berki berkinum börkum börkunum
genitive barkar barkarins barka barkanna