benaming

English

Verb

benaming

  1. present participle and gerund of bename

Dutch

Etymology

From benamen +‎ -ing.

Pronunciation

  • IPA(key): /bəˈnaː.mɪŋ/
  • Audio (Belgium):(file)
  • Audio (Netherlands):(file)
  • Hyphenation: be‧na‧ming
  • Rhymes: -aːmɪŋ

Noun

benaming f (plural benamingen, diminutive benaminkje n)

  1. denomination, appellation

Derived terms

  • eerbenaming
  • scheldbenaming

Descendants

  • Afrikaans: benaming