biskopsvigning

Swedish

Etymology

From biskop +‎ -s- +‎ vigning

Noun

biskopsvigning c

  1. (Christianity) episcopal consecration (ordination of a bishop)
    • 2010, Lars Cavallin, transl., Katolska kyrkans katekes[1], Catholica, archived from the original on 20 April 2025, §1556:
      "[A]postlarna [rustades] av Kristus med ett särskilt utgjutande av den helige Ande som kom ned över dem. Själva överlämnade de den andliga nådegåvan till sina medhjälpare genom handpåläggning, och den har förmedlats ända till oss genom biskopsvigningen".
      "The apostles were endowed by Christ with a special outpouring of the Holy Spirit coming upon them, and they passed on to their auxiliaries the gift of the Spirit by the laying on of hands, and it has been transmitted down to us through episcopal consecration."

Declension

Declension of biskopsvigning
nominative genitive
singular indefinite biskopsvigning biskopsvignings
definite biskopsvigningen biskopsvigningens
plural indefinite biskopsvigningar biskopsvigningars
definite biskopsvigningarna biskopsvigningarnas

References