blåsbälg

Swedish

Etymology

Compound of blåsa (to blow) +‎ bälg.

Noun

blåsbälg c

  1. bellows (air blower)

Declension

Declension of blåsbälg
nominative genitive
singular indefinite blåsbälg blåsbälgs
definite blåsbälgen blåsbälgens
plural indefinite blåsbälgar blåsbälgars
definite blåsbälgarna blåsbälgarnas

Further reading