blansz
Polish
Etymology
Borrowed from French blanche. First attested in 1796.[1]
Pronunciation
- IPA(key): /ˈblanʂ/
- Rhymes: -anʂ
- Syllabification: blansz
Noun
blansz m inan
Declension
Declension of blansz
singular | |
---|---|
nominative | blansz |
genitive | blanszu |
dative | blanszowi |
accusative | blansz |
instrumental | blanszem |
locative | blanszu |
vocative | blanszu |
Related terms
noun
verbs
- blanszować impf
- blanszować pf