blemma
Swedish
Etymology
Doublet of blåsa.
Noun
blemma c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | blemma | blemmas |
| definite | blemman | blemmans | |
| plural | indefinite | blemmor | blemmors |
| definite | blemmorna | blemmornas |
Further reading
- blemma in Svenska Akademiens ordböcker
- blemma in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)