blottställa

Swedish

Etymology

Borrowed from German bloßstellen, equivalent to blott +‎ ställa. Cognate of Danish blotstille, Dutch blootstellen.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈblɔtˌstɛla/

Verb

blottställa (present blottställer, preterite blottställde, supine blottställt, imperative blottställ)

  1. expose, imperil

Conjugation

Conjugation of blottställa (weak)
active passive
infinitive blottställa blottställas
supine blottställt blottställts
imperative blottställ —
imper. plural1 blottställen —
present past present past
indicative blottställer blottställde blottställs, blottställes blottställdes
ind. plural1 blottställa blottställde blottställas blottställdes
subjunctive2 blottställe blottställde blottställes blottställdes
present participle blottställande
past participle blottställd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.