bluoien

Old Dutch

Etymology

From Proto-West Germanic *blōan.

Verb

bluoien

  1. to bloom

Inflection

Descendants

  • Middle Dutch: bloeyen
    • Dutch: bloeien
      • Afrikaans: bloei
    • Limburgish: blöjje

Further reading

  • bluoien”, in Oudnederlands Woordenboek, 2012