bortgång

Swedish

Etymology

bort (away) +‎ gång (going)

Noun

bortgång c

  1. (somewhat solemn) passing (dying, usually naturally)
    Hon sörjde djupt efter makens bortgång
    She grieved deeply after her husband's passing

Declension

Declension of bortgång
nominative genitive
singular indefinite bortgång bortgångs
definite bortgången bortgångens
plural indefinite bortgångar bortgångars
definite bortgångarna bortgångarnas

See also

References