brännmärka

Swedish

Etymology

bränna (“burn”) +‎ märka (“mark”)

Verb

brännmärka (present brännmärker, preterite brännmärkte, supine brännmärkt, imperative brännmärk)

  1. to brand (with a hot iron)
  2. (figuratively, from older practice of branding criminals) to stigmatize, to brand
    Den nya lagen brännmärker rökare
    The new law stigmatizes smokers

Conjugation

Conjugation of brännmärka (weak)
active passive
infinitive brännmärka brännmärkas
supine brännmärkt brännmärkts
imperative brännmärk —
imper. plural1 brännmärken —
present past present past
indicative brännmärker brännmärkte brännmärks, brännmärkes brännmärktes
ind. plural1 brännmärka brännmärkte brännmärkas brännmärktes
subjunctive2 brännmärke brännmärkte brännmärkes brännmärktes
present participle brännmärkande
past participle brännmärkt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.