brimsvín
Old Norse
Etymology
brim (“surf, sea”) + svín (“swine, pig”).
Noun
brimsvín n
Declension
| neuter | singular | plural | ||
|---|---|---|---|---|
| indefinite | definite | indefinite | definite | |
| nominative | brimsvín | brimsvínit | brimsvín | brimsvínin |
| accusative | brimsvín | brimsvínit | brimsvín | brimsvínin |
| dative | brimsvíni | brimsvíninu | brimsvínum | brimsvínunum |
| genitive | brimsvíns | brimsvínsins | brimsvína | brimsvínanna |