byggva

Old Norse

Alternative forms

Etymology

From Proto-Germanic *būwijaną (to build, settle).

Verb

byggva

  1. older form of byggja

Conjugation

Conjugation of byggva — active (weak class 1)
infinitive byggva
present participle byggvandi
past participle byggðr
indicative subjunctive
present past present past
1st person singular byggvi byggða byggva byggða
2nd person singular byggvir byggðir byggvir byggðir
3rd person singular byggvir byggði byggvi byggði
1st person plural byggum byggðum byggvim byggðim
2nd person plural byggvið byggðuð byggvið byggðið
3rd person plural byggva byggðu byggvi byggði
imperative present
2nd person singular bygg, byggvi
1st person plural byggum
2nd person plural byggvið
Conjugation of byggva — mediopassive (weak class 1)
infinitive byggvask
present participle byggvandisk
past participle bygzk
indicative subjunctive
present past present past
1st person singular byggumk byggðumk byggumk byggðumk
2nd person singular byggvisk byggðisk byggvisk byggðisk
3rd person singular byggvisk byggðisk byggvisk byggðisk
1st person plural byggumsk byggðumsk byggvimsk byggðimsk
2nd person plural byggvizk byggðuzk byggvizk byggðizk
3rd person plural byggvask byggðusk byggvisk byggðisk
imperative present
2nd person singular bygsk, byggvisk
1st person plural byggumsk
2nd person plural byggvizk

Further reading

  • Zoëga, Geir T. (1910) “byggva”, in A Concise Dictionary of Old Icelandic, Oxford: Clarendon Press; also available at the Internet Archive