cancettan

Old English

Etymology

From canc +‎ -ettan.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈkɑn.ket.tɑn/, [ˈkɑŋ.ket.tɑn]

Verb

cancettan

  1. to cry out; chatter; mock; deride
  2. to laugh aloud or in a cackling manner

Conjugation

Derived terms