färga

See also: farga

Swedish

Etymology

färg +‎ -a

Pronunciation

  • Audio:(file)
  • Homophone: färja

Verb

färga (present färgar, preterite färgade, supine färgat, imperative färga)

  1. to colour, to dye, to taint, to paint
  2. to colour, to impact, to influence

Conjugation

Conjugation of färga (weak)
active passive
infinitive färga färgas
supine färgat färgats
imperative färga —
imper. plural1 färgen —
present past present past
indicative färgar färgade färgas färgades
ind. plural1 färga färgade färgas färgades
subjunctive2 färge färgade färges färgades
present participle färgande
past participle färgad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.