fånskratta
Swedish
Etymology
Verb
fånskratta (present fånskrattar, preterite fånskrattade, supine fånskrattat, imperative fånskratta)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | fånskratta | fånskrattas | ||
| supine | fånskrattat | fånskrattats | ||
| imperative | fånskratta | — | ||
| imper. plural1 | fånskratten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | fånskrattar | fånskrattade | fånskrattas | fånskrattades |
| ind. plural1 | fånskratta | fånskrattade | fånskrattas | fånskrattades |
| subjunctive2 | fånskratte | fånskrattade | fånskrattes | fånskrattades |
| present participle | fånskrattande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.