förära

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German voreren. By surface analysis, för- +‎ ära. Cognate of German verehren.

Verb

förära (present förärar, preterite förärade, supine förärat, imperative förära)

  1. (ditransitive, formal) honor, present someone with an award

Conjugation

Conjugation of förära (weak)
active passive
infinitive förära föräras
supine förärat förärats
imperative förära —
imper. plural1 förären —
present past present past
indicative förärar förärade föräras förärades
ind. plural1 förära förärade föräras förärades
subjunctive2 föräre förärade föräres förärades
present participle förärande
past participle förärad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.