föröka

Swedish

Etymology

för- +‎ öka

Verb

föröka (present förökar, preterite förökade, supine förökat, imperative föröka)

  1. to reproduce, to generate offspring

Conjugation

Conjugation of föröka (weak)
active passive
infinitive föröka förökas
supine förökat förökats
imperative föröka —
imper. plural1 föröken —
present past present past
indicative förökar förökade förökas förökades
ind. plural1 föröka förökade förökas förökades
subjunctive2 föröke förökade förökes förökades
present participle förökande
past participle förökad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

  • förökning

See also

  • avla (“to breed”)
This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.