förarga

Swedish

Etymology

From Old Swedish forargha, from Middle Low German vorargen, the use affected by German verargen, equivalent to för- +‎ arga or för- +‎ arg +‎ -a.[1] Cognate with Danish forarge, Norwegian Bokmål forarge, Norwegian Nynorsk forarge, forarga and German verargen.

Verb

förarga (present förargar, preterite förargade, supine förargat, imperative förarga)

  1. (transitive) to anger

Conjugation

Conjugation of förarga (weak)
active passive
infinitive förarga förargas
supine förargat förargats
imperative förarga —
imper. plural1 förargen —
present past present past
indicative förargar förargade förargas förargades
ind. plural1 förarga förargade förargas förargades
subjunctive2 förarge förargade förarges förargades
present participle förargande
past participle förargad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References

  1. ^ förarga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.