förbida

From Old Swedish forbidha, equivalent to för- +‎ bida

förbida (present förbidar, preterite förbidade, supine förbidat, imperative förbida)

1. (archaic) to await, to wait for
   • 1917 October 31, “Matteus 11:2–3”, in Kyrkobibeln 1917‎^[1], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 31 March 2025:

     Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»

     But when John, in prison, heard about the deeds of Christ, he sent word by his disciples and had them ask him: "Are you the one who was to come, or should we wait for someone else?"

   • 1922, Voltaire, translated by David Sprengel, Filosofiska romaner‎^[2], Björck & Börjesson, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 31 March 2025, page 139:

     – Jag har lagt märke till, sade han, att det finns ett ofantligt antal judar, som förbida[r] Messias och som förr skulle låta spetsa sig än medge, att han allaredan har kommit.

     "I've noticed," he said, "that there's an immense number of Jews who await the Messiah, and who would sooner be impaled than admit that he's already come."

   • 1936, Frans G. Bengtsson, Karl XII:s levnad [2] Från Altranstädt till Fredrikshall‎^[3], P. A. Norstedt & Söners Förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 31 March 2025, page 247:

     [S]vårt sårad, [...] blev [han] kvar, stödd mot en gärdesgård, förbidande sitt öde.

     Severely wounded, he stayed behind, propped up against a fence, awaiting his fate.

• förbida in Svenska Akademiens ordböcker