förfäa

Swedish

Etymology

för- +‎ fä +‎ -a

Verb

förfäa (present förfäar, preterite förfäade, supine förfäat, imperative förfäa)

  1. (dated) degrade

Conjugation

Conjugation of förfäa (weak)
active passive
infinitive förfäa förfäas
supine förfäat förfäats
imperative förfäa —
imper. plural1 förfäen —
present past present past
indicative förfäar förfäade förfäas förfäades
ind. plural1 förfäa förfäade förfäas förfäades
subjunctive2 förfäe förfäade förfäes förfäades
present participle förfäande
past participle förfäad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.