förfäkta

Swedish

Etymology

för- +‎ fäkta, used since 1544, cognate with Danish forfægte, from Middle Low German vorvechten and German verfechten.

Verb

förfäkta (present förfäktar, preterite förfäktade, supine förfäktat, imperative förfäkta)

  1. to defend (an opinion), to fight for (an opinion)

Conjugation

Conjugation of förfäkta (weak)
active passive
infinitive förfäkta förfäktas
supine förfäktat förfäktats
imperative förfäkta —
imper. plural1 förfäkten —
present past present past
indicative förfäktar förfäktade förfäktas förfäktades
ind. plural1 förfäkta förfäktade förfäktas förfäktades
subjunctive2 förfäkte förfäktade förfäktes förfäktades
present participle förfäktande
past participle förfäktad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.