förfärdiga
Swedish
Etymology
Superficially equivalent to för- + färdig + -a, from either Middle Low German vorverdigen or German verfertigen. Cognate of Danish forfærdige.
Verb
förfärdiga (present förfärdigar, preterite förfärdigade, supine förfärdigat, imperative förfärdiga)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förfärdiga | förfärdigas | ||
| supine | förfärdigat | förfärdigats | ||
| imperative | förfärdiga | — | ||
| imper. plural1 | förfärdigen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förfärdigar | förfärdigade | förfärdigas | förfärdigades |
| ind. plural1 | förfärdiga | förfärdigade | förfärdigas | förfärdigades |
| subjunctive2 | förfärdige | förfärdigade | förfärdiges | förfärdigades |
| present participle | förfärdigande | |||
| past participle | förfärdigad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.