förfallen

Swedish

Etymology

past participle of förfalla, "en-fallen," "having fallen"

Adjective

förfallen (comparative förfallnare, superlative förfallnast)

  1. dilapidated, decayed (usually of a building or the like, sometimes of a person)
    ett förfallet hus
    a dilapidated house
    en förfallen park
    a dilapidated park
  2. expired
    1. overdue, past due
      en förfallen faktura
      an overdue invoice

Declension

Inflection of förfallen
Indefinite positive comparative superlative1
common singular förfallen förfallnare förfallnast
neuter singular förfallet förfallnare förfallnast
plural förfallna förfallnare förfallnast
masculine plural2 förfallne förfallnare förfallnast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 förfallne förfallnare förfallnaste
all förfallna förfallnare förfallnaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

See also

Noun

förfallen

  1. definite plural of förfall

Participle

förfallen

  1. past participle of förfalla

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.