förfalska

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German vörvelschen, vorvelschen, from Old Saxon *farfalskōn, from Proto-West Germanic *frafalskōn. By surface analysis, för- +‎ falsk +‎ -a. Cognate of Danish forfalske.

Verb

förfalska (present förfalskar, preterite förfalskade, supine förfalskat, imperative förfalska)

  1. forge, counterfeit, falsify

Conjugation

Conjugation of förfalska (weak)
active passive
infinitive förfalska förfalskas
supine förfalskat förfalskats
imperative förfalska —
imper. plural1 förfalsken —
present past present past
indicative förfalskar förfalskade förfalskas förfalskades
ind. plural1 förfalska förfalskade förfalskas förfalskades
subjunctive2 förfalske förfalskade förfalskes förfalskades
present participle förfalskande
past participle förfalskad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.