förhålla

See also: forhalla

Swedish

Etymology

för- +‎ hålla

Verb

förhålla (present förhåller, preterite förhöll, supine förhållit, imperative förhåll)

  1. (reflexive) to behave, to conduct (oneself)
  2. (reflexive) to remain, to keep
    att förhålla sig neutral
    to remain neutral
  3. (mathematics, reflexive) to be (in proportion) to, to relate to
    Det gyllene snittet B delar en sträcka AC så, att AB förhåller sig till BC, som BC förhåller sig till AC
    The golden ratio B divides a distance AC so that AB is to BC as BC is to AC

Conjugation

Conjugation of förhålla (class 7 strong)
active passive
infinitive förhålla —
supine förhållit —
imperative förhåll —
imper. plural1 förhållen —
present past present past
indicative förhåller förhöll — —
ind. plural1 förhålla förhöllo — —
subjunctive2 förhålle förhölle — —
present participle förhållande
past participle —

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.