förlama

Swedish

Etymology

för- +‎ lam +‎ -a

Verb

förlama (present förlamar, preterite förlamade, supine förlamat, imperative förlama)

  1. to paralyze so as to be unable to move
  2. to paralyze so as to be unable to act
    Synonym: lamslå

Usage notes

Typically in the passive voice or as a past participle.

Conjugation

Conjugation of förlama (weak)
active passive
infinitive förlama förlamas
supine förlamat förlamats
imperative förlama —
imper. plural1 förlamen —
present past present past
indicative förlamar förlamade förlamas förlamades
ind. plural1 förlama förlamade förlamas förlamades
subjunctive2 förlame förlamade förlames förlamades
present participle förlamande
past participle förlamad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

Derived terms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.