förmörka

Swedish

Etymology

för- +‎ mörka, like German verdunkeln

Verb

förmörka (present förmörkar, preterite förmörkade, supine förmörkat, imperative förmörka)

  1. to eclipse, to darken

Conjugation

Conjugation of förmörka (weak)
active passive
infinitive förmörka förmörkas
supine förmörkat förmörkats
imperative förmörka —
imper. plural1 förmörken —
present past present past
indicative förmörkar förmörkade förmörkas förmörkades
ind. plural1 förmörka förmörkade förmörkas förmörkades
subjunctive2 förmörke förmörkade förmörkes förmörkades
present participle förmörkande
past participle förmörkad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.