förmana

Swedish

Etymology

för- +‎ mana

Verb

förmana (present förmanar, preterite förmanade, supine förmanat, imperative förmana)

  2. to urge, to admonish, to exhort (earnestly advise (someone, on right or wise behavior or the like))
    Han förmanade honom att skriva ett äktenskapsförord
    He urged him to write a prenuptial agreement
  3. to admonish (similar to above, but after someone has done something wrong)
    Hon förmanade dem för att de inte väntat på grön gubbe innan de gick över vägen
    She admonished them for not waiting for the walk sign before crossing the road

Conjugation

Conjugation of förmana (weak)
active passive
infinitive förmana förmanas
supine förmanat förmanats
imperative förmana —
imper. plural1 förmanen —
present past present past
indicative förmanar förmanade förmanas förmanades
ind. plural1 förmana förmanade förmanas förmanades
subjunctive2 förmane förmanade förmanes förmanades
present participle förmanande
past participle förmanad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.